min ipod är trasig. waesta hela min söndag på att sova bort förkylningen, its still here. jag är i den tråkigaste staden..nä de där var en överdrift. jag är i en tråkig stad. jag ligger fortfarande i sängen och klockan är snart halv 12, en måndag. jag klagar när jag har lov. jag har läst ut den bästa boken, kommer aldrig att få läsa den igen utan att veta hur den slutar. det är grå himmel ute. det blåser kallt. jag måste gå ut och powerwalka. utan min ipod. läs första meningen. min spotify lista är ganska uttjatad.

Jag känner ingenting, nada, niente, nothing, rien, intet. Tror min fömåga att känna gick från 100 till 0. iaf när det gäller dig, fan va skönt? det är liksom blankt..som ett blankt vitt papper. eller genoskinligt..det är så ingenting, nada, niente, nothing, rien, intet att det liksom inte ens har någon färg. det är som vatten utan konsistens.

Nu ska jag läsa en bok, göra kaffe och sen ska jag ut på den där powerwalken. tjing!