det är så konstigt det här med relationer. Jag har vänner, och varje relation med varje vän är annorlunda. Vissa förstår en liksom inom olika kategorier. Med en av dom kan jag prata om såna där pinsama saker som jag liksom aldrig ens skulle yttra för verkligheten, såna grejer man typ inte vågar tänka. En annan om vad jag tänker, liksom, vi tänker på exakt samma sätt..behöver bara säga en halv mening och så förstår hon.
Vissa utaver behöver jag bara kolla på, och så förstår ni. Ni ser typ igenom min hud och allt däremellan och ser vad jag känner. Som att ni läser av mig!

Andra förstår inte alls, typ nickar instämmande eller ba "aa förstår precis vad du menar" och ger sedan ett exempel på deras syn av saken som är mil ifrån de jag menade? då blir jag typ så här "whatafack?"vem är du och varför, VARFÖR förstår du mig inte?

Ibland vill jag bara ta tag i era huvuden och bara trycka in alla mina tankar och känslor så att ni ska kunna känna det jag känner och tänka det jag tänker. Fan va enkelt de skulle vara då!

och jag älskar att skratta med er. det är det bästa jag vet. skratta tills jag tror att jag ska dö. tills magen ska vända sig utochin pågrund av överansträngning.

om jag skulle vara tvungen att dö så skulle det vara på det sättet.
 "18 årig tjej dog pågrund av skrattattack"