jag skrattar alltid när jag inte vet hur jag ska reagera. När någon dör, när någon gör sig illa och börjar gråta eller skrika förbannat om hur ont de gjorde, när någon frågar mig en fråga jag tycker är obehaglig och inte har ett svar på."eh vadå?" brukar jag svara med ett litet skratt.

Jag vet inte vartifrån det kommer..det är flykten ifrån det dåliga och obehagliga. Skrattet.

har fortfarande inte gått ut på en powerwalk, skam. Ska..snart. när jag läst ut alex schulmans bok, då ska jag.


Update: min mormor har skaffat facebook.