Sprang till central park, och la mig i gräset och kollade upp i himlen. De va typ den underbaraste känslan på länge. Lyssnade på bra musik och tänkte på sverige och familjen. Det var härligt, bra för min hjärna..att tänka lite. Har inte gjort det sen jag åkte hemifrån. Känner att jag har stängt ute allt jag egentligen behövt bearbeta..eller inte stängt ute men mer glömt bort.
Skönt! Därför vill jag aldrig åka hem..jo de e klart jag vill. Vad dum jag är mot alla där hemma som längtar efter mig, jag längtar efter er också. Vill träffa er alla nu nununu! Men samtidigt så vill jag alltid vara kvar här.

Känner att kontrasterna från förra årets trip är otroligt stora, vet inte om kontrasterna mellan förra årets mig och årets mig också är stora. Känner bara att åka härifrån är otroligt fel, det kommer aldrig att gå. Det känns som att veta att man kommer att åka ifrån man tycker om och vara ifrån den personen i flera månader, så kommer det att kännas. För jag vet ju redan hur det känns, å de e hemskt.

usch, vet inte vad jag ska säga! Det är jobbigt det där, med val..

Choices