Åker hem samma dag som FW slutar! känner typ hur ångesten närmar sig, jag ska åka härifrån. Kan typ inte fatta det. Känns så sjukt overkligt!

Ska bli sjukt skönt att åka upp på uppfarten i pappas bil som luktar nytt, kliva ur bilen och känna frisk och kall järfälla luft, krama om min fina mamma mamma som typ kommer att gråta, min braiga pappa och min älskade bror som kommer flina lite å säga "heeeeej!!". Hans flickvän som kommer skrika AAAAAMENNNNN TJAAAA TJEJJENNNN!!! med de största leendet, nästan så att hennes tänder hoppar ut. Sen kommer jag träffa min fina extra familj Ekendahls. Min finaste vän i hela bästiga världen som jag har saknat så mycket att jag typ varit tvungen att stänga ute alla tårar som finns och bortse från att känslan av att ha sin finaste vän runtomkring sig varje dag inte finns där längre. Jag kommer äntligen kunna sova i min egna säng, gå ner och äta frukost tidigt på morgonen med pappa. Göra te hemma hos ekendahls (NYA HUSET, wowoo) även fast att rakel inte är hemma (?) haha! kunna gå långa mysiga promenader där jag vet alla gator utantill. Mysa runt i varma kläder, använda mina hunters och skinnjackan. Träffa min fina Frida för vin och mys snack på Grappa!

Samtidigt kommer typ att sätta sig på planet från Newark, känna hur jag lyfter och lämnar den bästa staden jag någonsin har varit i. Alla människor jag träffat som jag kommit så nära och som jag nu kommer att lämna. Alla kvällar vi gått ut och klubbat, alla gånger vi suttit i madison square park, alla gånger jag varit uppe på agenturen bara för att hänga med tjejerna i receptionen, bara typ att vara här, hänga med alla, känna att varje dag som jag har spenderat här har betytt något och har varit värdefull för mig. Har typ inte haft en lugn stund. Har gjort saker VARJEVARJE dag!!

Även om jag vet att jag kommer tillbaka hit snart så är det blandade känslor, vill hem till familjen, men inte till stockholm, vill inte lämna nyc. FY! blää orkar inte detta.

Skriver om dagen när jag kommer hem från träningen! TJA!